Mina kära spårkursare

| 2 augusti, 2010 | 0 Kommentarer

Sedan flera år tillbaka har jag ett ”troget” spårkursgäng som i princip hållit ihop i vått och torrt under flera år. Jättetrevligt – och hundarna är numera superduktiga på att spåra – men ibland ”beklagar jag mig” för dem om den minimala omsättningen bland mina kursdeltagare. Mest på skämt givetvis. Som ”svar på tal” uppvaktades jag med en liten sånguppvisning (och ost och vin) i samband med kursavslutningen nu i vår. Tack SUPERTREVLIGA fm spårgruppen för Ert engagemang och härliga kamratskap. Det värmer.

Vill Du provsjunga så är det Edvard Perssons ”vi klarar oss nog ändå” melodi som gäller.

Vi vill sjunga en visa i klaraste dur och berätta om lördagarnas procedur Kanhända det retar en del men i så fall är det deras eget fel det har talats om korvar och ben utav hjort Men betänk vilken oerhörd nytta det gjort Så låt oss bara gå på Vi stannar allt kvar ändå.

Kanske utfallet inte har blivit så väl Men det är och förbliver en del av vår själ Kanhända att Lisa har fel Men i så fall enbart till liten del Hon har kämpat och slitit för att vi ska bli bra Vi har gjort vad vi kunnat nu fram tills idag Så låt`na bara gå på Vi stannar allt kvar ändå.

Våra hundar är liksom vi själva en del Under lördagar är vi till våran fördel Kanhända det retar en del Men i så fall så bara en tusendel Vi blir kvar här tills vi inte längre kan gå Stackars Lisa hon blir aldrig av med oss då Men låt oss bara gå på Vi stannar allt kvar ändå!


Kategori: Inspiration